Dagen har varit helt crazy.. 

Tårar, ilska, besvikelse, hat, det är bara så mycket..
Jag är så sjukt tacksam att jag har mina vänner som verkligen finns där för mig! 

Alla lektioner före lunch gick bra. Efter lunch, det var då jag föll ihop. Jag kunde inte längre hålla inne tårarna.. Jag har gråtit i princip hela dagen. Linnea, Isabell, Oskar, Alicia, Gustav, Edvin.. Dom fanns där för mig, även fler. Alla undrade vad som pågick, vilken dag asså..

Jag gick i korridoren, Isabell gick mot mig. Jag kollade in i hennes ögon och hon frågade 'hur mår du?', då bröt jag ihop. Hon kramade om mig, Linnea och Alicia kom och kramade mig. Jag slutade gråta för en sekund, alla kollade på mig. Jag hann bara gå några steg så omfamnades jag av Oskars armar, då kom tårarna igen. 

Kvällen har jag tillbringat hos Oskar, han behöver mig lika mycket som jag behöver honom. 

Dagen har varit så jobbig. Det går inte ens att beskriva. Det är så mycket som hänt i mitt liv just nu, det är så svårt att släppa taget, tänka positivt, le.. Det går bara inte.. 

Jag ska få börja prata med någon. Någon som förstår. Någon som lyssnar. Jag är rädd för mig själv. Jag vet vad som händer, det jag inte vill ska hända. Snälla, hjälp mig.