Jag har suttit hela dagen och försökt skriva ett blogginlägg. Det har ju gått sådär superbra..! Jag har ingenting att skriva om alls!

Jag har börjat tänka väldigt mycket, okej.. jag är blond, inte så jättesmart men skitsamma, jag har börjat tänka väldigt mycket på saker. På kärleken, på livet, skolan. Även på alla misstag jag gjort. Nu när jag blickar tillbaka, på den jobbiga tiden som var, ser vad jag har gjort och jag känner mig som en usel människa. Jag kan ju inte påstå att det varit lätt, för det har det inte. Men jag vill inte att folk ska tycka synd om mig, det är det värsta jag vet. Jag vill inte blogga när jag mår dåligt för då kommer allt bara ut och även när jag har yngre läsare, då känns det inge bra att skriva om massa dåliga saker.. Jag försöker hålla det så positivt som det bara går. Ibland blir det väl lite negativt. Jag vill inte heller berätta FÖR privata saker om mig själv och vad jag gjort. Jag är inte glad för vissa saker jag gjort under en jobbig tid och jag tycker inte det är bra att ta upp när jag har yngre läsare, vill inte att ni ska få en dålig syn på mig, livet och framför allt inte på er själva. Jag har haft det lite jobbigt den senaste tiden och inte riktigt orkat med någonting, därför har bloggen legat nere. Som sagt, skriver inte när jag mår dåligt. 

Som bloggerska måste man se världen på ett annat sätt. Man måste tänka mer oxå. Man har ett lite av-begränsat liv. Som bloggerska är man en förebild till sina läsare och måste då även tänka på vad man skriver. Sedan, enligt mig, finns det ju olika bloggar, vissa är väldigt ytliga och vissa andra väldigt djupa. Om man har en djup blogg så skriver man som i en dagbok. Allt som kommer upp i huvudet. Då får läsarna veta allt. Om bloggar är mer ytliga håller dom borta en viss del för läsarna. T. ex. min blogg, jag berättar ju inte om när jag mår dåligt eller varför och då håller jag borta en del från er. 

Jag började klippa ihop en video med bilder som berättade och visade varför jag mått dåligt, men det blev för jobbigt och svårt efter ett tag. Det är ju gamla, jobbiga minnen som jag var tvungen att åter tänka på och det blev lite känslosamt. Sedan började jag tänka, videon är ganska speciell och det krävs förstående. Vet inte om jag fortfarande vill lägga ut den.. 

Jag vill jättegärna berätta allt för er men detta är väldigt svårt att förstå, sen kommer alla reagera negativt och det kommer bli ett stort drama och det orkar jag inte riktigt med så jag kommer inte berätta än på ett tag. 

Om ni har några frågor om mig och mitt liv så får ni gärna ställa dom.