Började tänka på tonårslivet, skolan, vuxenlivet, jobb osv.

Kom på att det är i tonåren man har störst press och väljer riktning till framtida vuxenlivet. Det är i tonåren man måste sikta på bra provresultat och skaffa så höga poäng som möjligt inför gymnasievalet. På sättet jag tänker så känns det som att en del av vuxenlivet börjar på gymnasiet. Man går en linje med något man vill jobba med i framtiden. 

Men det är samtidigt i tonåren då man förändras, provar på nya grejer, hittar och förlorar vänner, skaffar kille, vill ha fritid, har stora drömmar och stora förhoppningar, blir onöjd med sig själv då kroppen förändras - insida och utsida, blir sårad, gör de flesta misstagen men lär sig snabbt från dom. Man kan inte alltid vara glad och le när man inombords bryter ihop och gråter. 

Tonåren är en människas jobbigaste år enligt många vuxna, men det är även åren med de bästa minnena. 

Jag har ju inte börjat gymnasiet ännu, vilket jag är glad över på något sätt. Jag vet inte riktigt vad jag vill ännu. Just nu vill jag bara stanna tiden, leva i samma ålder ett längre tag.