Varför är det så svårt att älska sig själv?

Varför är det så svårt att känna sig älskad?

Vart man än går ser man folk som ler, men dessa leenden är falska. Man döljer sin smärta och osäkerhet bakom ett leende för att inte dra till sig uppmärksamhet.
Tror inte det är någon i dagsläget som jag känner som ler ett äkta leende. Inklusive mig själv. 
Varför växer vi upp i denna galna värld där ingen är lycklig längre? Vart försvann all glädje, lycka, omtänksamhet, men största frågan är.. 
VART FÖRSVANN ALL RESPEKT?
Vad hände med uppfostran om att respektera människor? 
Man blir ifrågasatt, dömd, utstött, hånad, trakasserad och kallad en massa som hora, slampa, bög, hagga, häxa, äckel, freak och bitch. Seriöst..

Har man inte string så blir man kallad barnslig,
Har man inte största storleken på tampongen blir man kallad tight,
Har man inte DD+ på bh:n blir man kallad platt.
Dessa saker hör man dagligen, Vem bryr sig vilken storlek man har på tampongen eller bh:n, det är ändå ingen som kommer se just dom sakerna. Herregud, alla är olika.

I denna tid vi lever i har, inte alla men många, ungdomar redan ett rökberoende, snusberoende, varit full, haft sex, blivit utstött och mobbad av sina misstag, börjat skära sig, tagit sitt liv osv.. Det är en sjuk värld vi lever i. 

Folk frågar mig varför jag hatar Kiruna, och mitt enda svar är att allt har förändrats.
Förr samlades man ett gäng kompisar, var hemma hos någon och körde sanning eller konka, åt glass och snackade om att man aldrig skulle spåra ur. 
Nu för tiden samlas man ett gäng kompisar, drar ut på stan, tar en rök, super, bryr sig inte vem som ser och snackar om hur mycket man spårat ur. 

Om jag ska vara ärlig, när man växer upp i detta samhället där man dagligen får hat, blir kallad massa saker och spårar ur, vem hade inte vela ta sitt liv..?

*Razor blade kisses line her arms, where she lost the battles against self-harm.
Little white lines from all those wars, every single one marking the scores.
She was losing, her scars were new, there were many things she was going through.
It was almost the end the blood flowed red, she had lost the battles, she lied dead.*

*A bitch, a whore, a slut, they wonder why she cut.
She's sad, depressed, broken, until her last words were never spoken.
As she dropped to the floor, her parents were banging on her locked door.
The next day her friends cried asking why would she end her life?
The bullies regret everything they had said but they can't take back the words.
Bitch, loser, wierd, freak, please think before you speak.*

*She laughed, she smiled, she got tired, she gave up, she died.*

Tror inte att jag bara talar om mig själv i detta inlägg, men om du känner igen dig så får du mer än gärna skriva till mig. Världen vi lever i är sjuk, man måste bara lära sig att stå emot strömmen.